Ljuset i mörkret

Nu börjar vi gå mot mörkare tider och man kan väl säga att man har lite delade känslor inför den kalla och mörka tid som väntar. Att mörkret faller redan kl 16 om dagarna nu, och säkert någon timme tidigare om ytterligare en månad känns ju inte alltför muntert. Det har varit en rätt jobbig vecka som just har passerat, men man kan skatta sig lycklig för att man har människor runt omkring sig som står med fötterna som gjutna vid ens sida när stormen går.

Man känner sig alltid rätt trött och orkerslös vid den här tiden på året. Idag var jag och hämtade William på dagis, och han är ju en riktig solstråle. Roligt är det ju också att han nu pratar väldigt bra och ibland blir man lite förvånad över alla ord han kan. När vi var på väg hem från dagis idag pekade han på något och sa ”Titta”, jag trodde att de var hunden på andra sidan gatan som han pekade på så jag sa ”ja, titta en hund”, varpå han vänder på sig i vagnen och sa ”Nej, en varningsskylt”, och pekade på en varningstriangel som stod intill trottoaren precis bredvid oss. Han börjar bli stor nu, en annan rolig sak är ju att han är 2 dm längre nu, när han är 2,5 år, än vad jag var när jag var 7 år.

Det är mycket som händer med barn i den åldern, och man blir rätt ofta lite fascinerad över vilken intelligent liten kille han är. Han kan räkna till 10, och förstår antal. Lägger man fram 5 kulor och frågar hur många det är har han inget som helst problem med att räkna dem och komma fram till att det är 5 st. En av de få saker som är roligt med vintern är ju om det kommer mycket snö, då blir det till att åka mycket pulka på helgerna i vinter.

You can leave a response, or trackback from your own site.