Ankan och Tigger

Gårdagen var inte riktigt den roligaste dagen i mitt liv, gick up kl 7 och sen var det 2 redovisningar under dagen vilket gjorde att min fruktost och lunch försköts till middag. Men men, så kan de va ibland. Vaknade för typ 2 timmar sedan, helt slut. Nu har jag suttit och surfat lite på nätet och det man kan konstatera är ju att aftonbladet och expressen har blivit som två skvallertidninger. Förstasidan på båda tidningerna har under mer eller mindre hela veckan handlat om Tiger Woods otrohetsskandaler eller Anna Ankas skilsmässa, tydligen är det grav nyhetstorka.

Att Tiger Woods har varit otrogen mer eller mindre under hela deras förhållande borde väl knappas komma som en nyhet för henne, vad jag har förstått av det som skrivits så har han alltid varit den otrogna typen, även i sina tidigare förhållanden. Det som man dock kan förundras över är hur man kan vara villig att offra hela sitt familjeliv och sina barns välbefinnande för något så simpelt som sex, och dessutom tro att man inte ska åka fast? Det är väl ganska välkänt att det finns ingenting som skvallertidningar och dylikt älskar att skriva så mycket om som otrohetsaffärer, att då tro att det inte ska komma fram är väl ändå att skjuta sig själv i foten. Ja hoppas att Elin får en saftig ersättning, det finns ett talesätt som säger ”Dum får lida”, vilket helt klart borde gälla i det här fallet. 

Vad beträffande Anna Anka så har jag lite svårt att bestämma mig för var jag ska tycka om henne. Man kan ju inte låta bli att tycka att människan har ett visst underhållningsvärde trotts att hon är lika intelligent som en bomullstuss. Hon säger att det är kvinnors fel att deras män är otrogna om de inte håller sig snygga och ger sin man all uppmärksamhet han behöver och att män skall vara hjälpsamma och alltid betala notan. Budskapet från hennes sida är mer eller mindre att en kvinna är en mans smycke och att ett förhållande på något sätt är en affärsuppgörelse. Kan ärligt talat inte se någon skillnad mellan en som går på malmskillnadsgatan och en som mer eller mindre köper sin fru. Den enda skillnaden är ju att detta sker i de fina salongerna  istället för på ett skabbigt hotellrum. Det som blåst upp hela den här debatten är ju att Anna har sagt att kvinnor är till för sina män, att man ska ge sin man en avsugning varje morgon om det är det han vill ha, men, ser man till vad som gäller nu när hennes man tagit ut skilsmässa så handlar det om att ”jag måste tänka på mig själv”, vilka tror hon andra kvinnor tänker på när de utbildar sig och försöker skaffa sig en egen framtid? Och skulle man gå efter hennes motto ”gift dig rikt”, så skulle ju halva världens befolkning bestå av människor utan högre bildning och vad skulle det ge för konsekvenser för samhällsutvecklingen? Nä, de där håller inte.

Hon gör uttalanden som att hon aldrig skulle kunna vara tillsammans med en man som vill spendera tid med sina barn, att svenska män är töntar som byter blöjor, och att amerikanska män är bättre för att de drar in pengar till familjen och betalar notan. Jag undrar verkligen vad de är för svenska män hon har träffat med tanke på allt skit som hon häver ur sig, jag ställer mig mycket tveksam till att en svensk man generellt helt saknar vetskap om hur man skall behandla en kvinna, är snål, oromantisk, egoistisk, och för jämlik. Jag börjar genast undra om hon anser att svenska män har någon bra egenskap? Och hur man kan tycka att en mans vilja att umgås och ta hand om sina barn och sin familj på ett annat sätt som inte är av ekonomisk karraktär skulle vara något negativt. Man sätter inte barn till världen för att man skall skita i att ta hand om dem. Om man skaffar inte barn för att det förväntas av en utan för att man vill. Om man saknar intresset av att umgås med sina barn, uppfostra dem till ansvarstagande individer och se dem växa upp och utvecklas så ska man inte skaffa barn. Å ena sidan kan man ju se det som en vettig aspekt att hon är den mest närvarande föräldern då gubben inte kommer leva för evigt men att ge barnen värderingar som bygger på att det enda som betyder något är att man är vacker och att man lever för att tillfredsälla andra känns inte särskilt hälsosamt.

Frågan är om hennes illusionen av att alla är så avundsjuka på henne inte används för att göda hennes ego. Det jag ställer mig frågande till är om hon hade blivit lika kär i honom om hon hade träffat honom på Konsum och tittat honom djupt i ögonen, knappast. Det finns vissa människor som tar den lätta vägen, som hellre låter andra göra jobbet och bara flyter på ytan. Han har slitit för sina framgångar, medan hon åkte till USA med förhoppningar om att bli skådespelare, men istället hittade hon en rik man att gifta sig med. Ms. och Mr Ankas äktenskap kan snarare ses som en affärsuppgörelse, han får en ”snygg” (borde ju vara hans uppfattning), relativt ung fru, som suger av honom varje morgon och gör allt han ber om, medan hon får bo i ett slott och föda upp barn och skälla på tjänstefolk. Hennes viftande med pengar gör det dock väldigt tydligt att hon tillhör kategorin som går under beteckningen ”nyrika”, och är i total avsaknad av stil och klass. Hennes sätt att tala om rikedom och pengar gör det väldigt tydligt var hon ursprungligen kommer ifrån. Hennes sätt att behandla sitt tjänstefolk påminner lite om folk som lyfter sig själva genom att trycka ner andra.

Jag har haft vissa personer i min omgivning som har den uppfattningen att det är oerhört viktigt vad andra tycker, man skall hellre välja ett ”fint” statusyrke än något man trivs med, det viktigaste är att andra tycker att man är framgångsrik, sen om man är lycklig eller inte det är sak samma. Dessa människor verkar leva på att andra beundrar dem och tycker att de har allt som de själva saknar.  Problemet är bara att vi idag lever i ett samhälle där framgång och pengar är det som folk värderar. Folk har ett behov av att ständigt jämföra sig med andra människor oavsett om det gäller betyg i skolan, kläder, lön, jobb, hur snygg partner man har, ja, listan kan göras lång. Människan är expert på att kategorisera, jag antar att detta är ett sätt för människor att känna tillhörighet med andra, på något skruvat sätt, sedan har väl vissa människor större behov av detta än andra. Dessa människor som slitit hela livet för att försöka leva upp till andras uppfattningar om framgång kan självklart även leva med illusionen att de har allt som alla andra vill ha, oavsett om det är befogat eller inte. De finns vissa materiella saker som jag också skulle önska mig, men jag skulle inte vara villig att leva som en slav för en 70- årig gubbe för att få dem, det finns ett värde i att kämpa för saker, att tjäna sina egna pengar och klara sig själv. 

You can leave a response, or trackback from your own site.